Jag hörde på elul, augusti, 1942

I sabbatssångerna står det, “skall uppenbara smaken av de tolv challas för oss, som är en bokstav i Hans namn, multiplicerad och svag”.

Vi bör tolka den heliga Aris ord. Vi vet att två vav skapades genom tzimtzum (begränsningen), det vill säga den vänstra och den högra sidan. Detta är innebörden av multipliceringen, från ordet “multiplicera”. Och genom detta, genom kraften i korrigeringen av andra tzimtzum (begränsningen) där barmhärtighetens och domens egenskap förenades, blev domen svagare än den var innan sötningen.

Därefter skiner dessa två vav i malchut, som betyder “samlingen av zayin”. Zayinerna är malchut, som kallas “den sjunde”, och samlar de två vaven i henne.

Den sjunde dagen betraktas vara gmar tikkun (korrigeringens slut eller fullbordan), och urskiljs som dagarnas ände. Men den skiner också i de sextusen åren. Detta är innebörden av de sex dagarna av handling, vilket urskiljs som “Gud har danat och gjort”. Och sabbat kallas “vila” (som det står skrivet, “och Han vilade på den sjunde dagen från allt det verk Han hade gjort”).

Detta betraktas vara shabbat (sabbat), som skiner i de sextusen åren, eftersom då anses sabbaten vara att vila, som en person som bär ett lass och stannar för att vila mitt i resan för att få ny styrka. Efteråt kommer han att bära lasset igen. Men på sabbaten i gmar tikkun finns det inget mer att lägga till, det finns alltså inget arbete kvar alls.