Jag hörde på sabbaten, den trettonde tevet

Världens folk går på två ben, och dessa kallas ”njutning och smärta”. De jagar alltid efter platsen för njutning, och flyr alltid från platsen för lidande. När man belönas med att känna smaken i Tora och mitzvot, som det står skrivet, ”smaka och se att Herren är god”, jagar man därför efter Skaparens träldom. Detta resulterar i att man ständigt belönas med grader i Tora och mitzvot, som det står skrivet, ”och tänker på Hans lag både dag och natt”.

Men hur kan man begränsa sitt sinne till en enda sak? Istället är det njutningen och kärleken som binder människans tankar så att hennes sinne och kropp alltid är beroende av kärleken och njutningen, så som vi ser med kroppslig kärlek. Och precis så är det när man har belönats med ett utvidgat medvetandet, som frambringar kärlek. Och detta urskiljande kallas ”inom förståndet”. Dock måste man alltid komma ihåg att arbeta över förståndet, eftersom det kallas ”tro och givande”.

Så är det inte inom förståndet. Då går alla organen med på arbetet därför att de också tar emot glädje och njutning, och det är anledningen till att det kallas ”inom förståndet”.

Då befinner man sig i en svår situation: det är förbjudet att förstöra urskiljandet, eftersom detta är en Gudomlig upplysning man har i sig, och det är rikedomen från Ovan. Istället måste man korrigera båda, det vill säga tron och förståndet.

Och då måste man arrangera det hela så att allt man så långt har uppnått, det vill säga Toran man har uppnått och rikedomen man nu har, vad har dessa saker att göra med varandra? Det hela hänger på förberedelsen man hade dessförinnan, när man tog sig an tro över förståndet.

Det betyder att genom att man tog sig an dvekut (fasthållande) fäste man sig vid roten och därför har man nu belönats med förstånd. Detta betyder att förståndet man fick genom tro över förståndet var en sann uppenbarelse. Därför är det framförallt över förståndet man uppskattar, och man uppskattar även förståndet, att man har belönats med uppenbarelsen av Hans namn för att sträcka fram rikedom.

Därför måste man nu stärka sig vidare genom förståndet, och ta på sig det största över förståndet, eftersom dvekut i roten huvudsakligen sker genom tro, och detta är hela ens syfte. Och detta kallas ”mottagande”, vilket är orsaken till att man sträckte fram med avsikten att ge, och därigenom kan man ta på sig tro över förståndet i största utsträckning, i kvalitet och kvantitet.