Jag hörde den femte av, 25 juli, 1944 under en festmåltid för avslutandet av en del av Zohar
Angående saker som kommer från hjärtat, som går in i hjärtat. Varför ser vi då att man faller från sin grad, även om sakerna redan gått in i hjärtat?
Saken är den, att när människan hör Torans ord från sin lärare håller hon omedelbart med sin lärare, och beslutar sig för att efterleva sin lärares ord med hjärta och själ. Men efteråt, när hon kommer ut i världen, börjar hon se, åtrå och infekteras av den mångfald av begär som härjar i världen, och människan med sitt förstånd, hjärta och vilja, annulleras inför majoriteten.
Så länge hon inte har kraften att döma världen till förtjänstens vågskål, besegrar de henne. Hon beblandar sig med deras begär och hon leds likt ett får till slakten. Hon har inget val; hon tvingas att tänka, vilja, åtrå och begära allt vad majoriteten begär. Då väljer hon deras främmande tankar och deras avskyvärda lustar och begär, vilka är främmande för Torans anda. I det tillståndet har hon inte styrka nog att undertrycka majoriteten.
Och då finns det bara ett råd, att hålla fast vid sin lärare och böckerna. Detta kallas "Från böckers munnar och författares munnar". Bara genom att hålla sig fast vid dem kan hon förändra sitt sinnelag och sin vilja till det bättre. Klyftiga argument kommer dock inte att hjälpa henne att förändra sitt sinnelag, utan bara det botemedel som kallas dvekut (fasthållande), för detta är en förunderlig kur, eftersom dvekut omformar henne.
Bara när hon befinner sig i Kdusha (Helighet) kan hon disputera med sig själv och hänge sig åt klyftiga meningsstrider, att förståndet nödvändiggör att man alltid bör vandra längs Skaparens väg. Hon bör emellertid veta att även när hon är klok och övertygad om att hon redan kan använda denna vishet för att besegra sitra achra (andra sidan), måste hon komma ihåg att allt detta är värdelöst.
Detta är inte en beväpning som kan segra i kriget mot begär, då alla dessa begrepp inte är något mer än konsekvenser av det hon uppnådde i dvekut, som vi nämnde tidigare. Med andra ord, alla de begrepp på vilka hon upprättar sina byggnadsverk, när hon säger att man alltid måste följa Skaparens väg, grundas på dvekut med hennes lärare. Om hon sålunda förlorar den grunden är alla begrepp maktlösa, eftersom de nu saknar grunden.
Därför ska människan inte lita till sitt eget förstånd, utan åter igen klänga sig fast vid böcker och författare, eftersom detta är det enda som kan hjälpa, och inte klokhet eller intellekt, eftersom de är livlösa.
