Jag hörde 1943

Det står skrivet, "Herren är hög och de låga skall se", att bara de låga kan se storheten. Bokstäverna yakar (värdefull) är desamma som i yakir (ska veta). Det betyder att man vet sakens storhet i den utsträckning man betraktar den som värdefull.

Man tar intryck beroende på tingets betydelse. Intrycket ger människan en förnimmelse i hjärtat, och enligt måttet av ens erkännande av betydelsen, känner man i samma utsträckning glädje.

Och därför, om man känner till sin egen låghet, att man inte är mer privilegierad än sina medmänniskor, det vill säga att man ser att det finns många människor i världen som inte tilldelats styrkan som krävs för att utföra ens det simplaste av heligt arbete, inte ens utan avsikt och i lo lishma (inte för Hennes Namn), och inte ens lo lishma av lo lishma, och inte ens i förberedelsen för förberedandet av iklädandet av Kdusha (Helighet), när man själv ändå tilldelats begäret och tanken på att då och då utföra heligt arbete, även på det mest simpla sätt. Om man kan uppskatta vikten av det, beroende på den viktighet man  tillskriver det heliga arbetet, i samma utsträckning bör man lovprisa det och vara tacksam för det.

Anledningen är att det är sant att vi inte kan uppskatta hur viktigt det är att ha förmågan att ibland kunna hålla Skaparens mitzvot, även utan avsikt. I det tillståndet börjar man känna hjärtats upprymdhet och glädje.

Lovprisandet och tacksamheten man visar vidgar känslorna, och man känner sig salig över var enda liten punkt i det heliga arbetet, och man vet vem man arbetar för, och på så vis stiger man ständigt högre upp. Detta är innebörden av det som står skrivet, "Jag tackar Dig för den nåd du gjort mig", det vill säga för det förflutna, och genom det kan man med full tillit säga, "såsom du också sedan skall göra mig".