Jag hörde 1943
Vi vet att det finns den högra vägen och den vänstra vägen. Höger kommer från ordet det högra, och hänvisar till versen "Och han trodde på Herren". Targum säger, höger, när rav säger åt lärjungen att ta den högra vägen.
Höger kallas vanligtvis "fullkomlighet", och vänster "ofullkomlighet", att det saknas korrigeringar där. I det tillståndet måste lärjungen tro på sin rav, som säger åt honom att vandra i den högra linjen, som kallas "fullkomlighet".
Och vad är denna "fullkomlighet" i vilken lärjungen bör vandra? Det är att man bör föreställa sig att man redan har belönats med fullkomlig tro på Skaparen, och redan känner i sina organ att Skaparen styr hela världen i form av "god som gör gott", vilket betyder att hela världen bara tar emot godhet från Honom.
Och ändå, när man ser på sig själv, ser man att man är fattig och utblottad. Och när man dessutom betraktar världen, ser man att hela världen plågas, var och en efter sin grad.
Man bör säga att "de hava ögon och se icke". Det betyder att så länge människan står under flera auktoriteter, som kallas de, ser de inte sanningen. Vilka är dessa flera auktoriteter? Så länge man har två begär, trots att man tror att hela världen tillhör Skaparen, men att någonting också tillhör människan.
Faktum är att man måste annullera sin auktoritet inför Skaparens auktoritet, och säga att man inte vill leva för sin egen skull, och att den enda anledningen till att man vill leva är så att man ska kunna ge belåtenhet till Skaparen. Således annullerar personen sin auktoritet helt och hållet, och då befinner han sig i den enda auktoriteten, som är Skaparens auktoritet. Först då kan man se sanningen, hur Skaparen leder världen genom välvillighetens egenskap.
Men så länge man står under flera auktoriteter, det vill säga när man fortfarande har två begär i både sinne och hjärta, är man inte i stånd att se sanningen. Istället måste man gå över förståndet och säga, "de hava ögon", men de ser inte sanningen.
Av detta följer att när man iakttar sig själv och vill veta om man nu befinner sig i en tid för nedstigande eller en tid för uppstigande, kan man inte få reda på det heller. Alltså att man tänker sig att man befinner sig i ett tillstånd av nedstigande, och också detta är inkorrekt, eftersom man nu mycket väl skulle kunna befinna sig i ett tillstånd av uppstigande, vilket innebär att man ser sitt sanna tillstånd, hur långt man är ifrån det heliga arbetet. På så vis har man nu kommit närmare sanningen.
Och det skulle kunna vara det motsatta, att man nu känner att man befinner sig i ett tillstånd av upprymdhet, när man i själva verket kontrolleras av mottagandet för sin egen skull, vilket kallas för "ett nedstigande".
Bara den som redan befinner sig i den enda auktoriteten kan urskilja och veta sanningen. Därför måste man lita på sin ravs åsikt och tro på vad rav förklarar för en. Det betyder att man bör göra så som ens rav säger åt en att göra.
Och trots att man ser många argument, och ser många läror som inte går hand i hand med ens ravs åsikt, bör man likväl lita på sin ravs åsikt och säga att det man förstår och ser i andra böcker som inte stämmer överens med sin ravs åsikt, så länge man befinner sig i flera auktoriteter, kan man inte förstå sanningen. Man kan inte se vad som står skrivet i andra böcker, den sanning de talar om.
Vi vet att när människan fortfarande inte är renad blir hennes Tora en dödens dryck för henne. Och varför står det "Om icke belönad, blir Tora en dödens dryck för henne"? Anledningen är att inga läror man läser eller hör om kommer att ge en någon fördel som gör att man kan tilldelas urskiljandet av livet, vilket är dvekut (fasthållande) med Livets Liv. Tvärtom dras man längre bort från Livets Liv, eftersom allt man gör är ämnat för kroppens behov, som kallas "att ta emot för sin egen skull", vilket betraktas som separation.
Detta innebär att genom sina handlingar blir man bara mer separerad från Livets Liv, och detta kallas "dödens dryck", eftersom det bringar en död och inte liv. Med det menas att man kommer allt längre bort från givande, vilket kallas "ekvivalens i form med Skaparen", så som "som Han är barmhärtig, så skall ock du vara barmhärtig".
Vi måste också veta att när människan tar på sig det högra, då är tiden kommen för att sträcka fram den högre Rikedomen, eftersom "den välsignade håller sig till den välsignade". Med andra ord, eftersom man befinner sig i ett tillstånd av fullkomlighet, vilket kallas "välsignad", i det hänseendet har man för tillfället ekvivalens i form, då glädjen är ett tecken på att man befinner sig i fullkomlighet. Annars skulle det inte vara fullkomlighet.
Det är som våra visa sade, "Gudomligheten dröjer inte kvar om inte för glädjen över en mitzva". Här menas att orsaken till att det bringar glädje är den mitzva människan uträttade, vilket betyder att rav hade befallt en att ta den högra linjen.
Följaktligen håller man Ravs befallningar, att man har tilldelats en särskild tid för att vandra efter det högra och en särskild tid för att vandra efter det vänstra. Det vänstra är motsatt det högra, eftersom vänster innebär att man beräknar för sig själv och börjar undersöka vad man hittills skaffat sig i Guds arbete, och man ser att man är fattig och utblottad. Så hur kan man då befinna sig i fullkomlighet?
Trots det går man över förståndet på grund av ravs befallningar. Här följer att hela människans fullkomlighet byggdes över förnuftet, och detta kallas "tro". Detta är innebörden av "Överallt på den plats, där jag stiftar en åminnelse åt Mitt namn, skall jag komma till dig och välsigna dig". "Överallt på den plats" betyder att även om man ännu inte är värdig välsignelsen, trots det, gav jag min välsignelse, ty du gör en plats, det vill säga en plats för glädje, på vilken det högre Ljuset kan skina.
