Angelägenheten om Torans överlåtande som utspelades på berget Sinai betyder inte att Tora överlämnades en gång, varpå överlåtandet upphörde. Snarare finns det ingen frånvaro i andligheten, eftersom andligheten är en evig sak, oändlig. Men eftersom vi, från givarens perspektiv, inte duger för att ta emot Toran, säger vi att upphörandet kommer från Den Högre.

Men då, vid berget Sinais fot, var hela Israel redo att ta emot Tora, som det står skrivet ”Israel lägrade sig där mitt emot berget, som en människa med ett hjärta”. Den gången var hela folket redo; de hade enbart en intention, vilket är den enda tanken på mottagandet av Toran.

Dock sker inga förändringar från Givarens perspektiv – Han ger alltid. Det står skrivet, i Baal Shem Tovs namn, att man varje dag måste höra de tio budorden på berget Sinai.

Tora kallas ”livets dryck” och ”dödens dryck”. Vi måste förstå hur två motsatser kan sägas om en och samma sak.

Vi måste veta att vi inte kan uppnå någon verklighet så som den är i sig själv. Snarare uppnår vi allting enligt våra förnimmelser. Och verkligheten, så som den är i sig själv, är vi inte intresserade av överhuvudtaget. Därför uppnår vi inte Tora så som den är i sig själv, utan bara i överensstämmelse med våra förnimmelser. Således följer alla våra intryck bara våra förnimmelser.

Så när man studerar Tora, och Tora avlägsnar en från kärleken till Gud, betraktas denna Tora givetvis som en ”dödens dryck”. Och i motsats till detta, om den Tora man lär sig för en närmare kärleken till Gud, betraktas den givetvis som en ”livets dryck”.

Men själva Tora, Toras existens i sig själv, utan hänsyn till den lägre som måste uppnå den, betraktas som ”Ljus utan kli”, vilket inte går att uppnå överhuvudtaget. Så när vi talar om Tora menar vi de förnimmelser som personen tar emot från Tora, och det är bara förnimmelserna som bestämmer verkligheten för skapelserna.

När man arbetar för sin egen skull kallas det lo lishma (inte för Hennes namn). Men från lo lishma kommer vi fram till lishma (för Hennes namn). Så om man inte har belönats med mottagandet av Tora, hoppas man på att belönas med att ta emot Tora nästa år. Men när man har belönats med lishma i sin helhet har man ingenting mer att göra i denna värld, eftersom man redan har korrigerat allting så att det är lishma i sin helhet.

Av den anledningen kommer det varje år en tid för givandet av Toran, eftersom den tiden är redo för ett uppvaknande från nedan. Orsaken är att detta är uppvaknandet för den tid då Ljuset från givandet av Toran uppenbarades i de lägre.  Därför sker ett uppvaknande från Ovan, vilket skänker styrka till de lägre så att de ska kunna uträtta handlingen som berättigar dem att ta emot Toran, liksom då, när de var redo att ta emot Toran.

Så om man går längs en väg där lo lishma kommer att ge en lishma, går man på sanningens väg. Då bör man hoppas att man slutligen kommer belönas med att uppnå lishma, och belönas med mottagandet av Toran.

Dock krävs varsamhet, att man ständigt håller målet framför sina ögon, annars kommer man snart gå på den motsatta linjen, eftersom kroppens rot är mottagande för sin egen skull. Därför dras den alltid mot sin rot, vilket är mottagande med avsikten att ta emot, motsatsen till Tora, som kallas ”livets träd”. Detta är orsaken till att kroppen anser att Tora är ”dödens dryck”.