Jag hörde under en måltid till firandet av en omskärelse, 1943, Jerusalem

Malchut för sig själv kallas ”lägre Chochma”, och med hänsyn till dess förbindelse med Yesod kallas den ”tro”. Och det finns en förhud över Yesod, vars uppgift är att separera Malchut från Yesod och inte tillåta Malchut att ansluta sig till Yesod. Förhudens kraft ligger i att avbilda tron som stoft. Detta är innebörden av Shechina (Gudomen) i stoftet.

När den avbildande kraften avlägsnas, och man istället säger att det är den avbildande kraften som är stoft, när förhuden skärs av och kastas ner i stoftet, kallas det ”omskärelse”.

I det tillståndet kommer den heliga Shechina upp ur stoftet och trons värde blir uppenbart. Detta kallas ”frälsning”, att man belönas med att lyfta upp Gudomen ur stoftet. Därför måste vi uppbåda alla krafter i arbetet med att avlägsna den avbildande kraften, och enbart tron betraktas vara fullkomlig.

”De är noggranna med sig själva så när som på en oliv och så när som på ett ägg”. En ”oliv” är som duvan sade, ”Jag föredrar min mat lika bitter som en oliv från Ovan”. Och ett ”ägg” betyder att den är livlös, trots att ett levande djur kommer från det. Men än så länge syns inget liv till i det. Och de är noggranna med sig själva och föredrar att arbeta trots att situationen är som en oliv.

Vidare, när de ser att det inte finns någon livskraft i arbetet, och hela deras kraft att arbeta bara är för att deras mål är att lyfta Gudomen ur stoftet, då belönas de med frälsning genom detta arbete. Och då ser de att denna måltid, som tidigare var som en oliv och ett ägg, nu har blivit livfull och söt och högst behaglig.

Detta är innebörden av ”en omvänd proselyt är som ett nyfött barn”. Då måste han också hålla förbundets urskiljande, och då kommer han att vara glad.

Av detta följer att när den nyfödde omskärs, trots att barnet lider, är gästerna och föräldrarna icke desto mindre glada, eftersom de tror att pojkens själ är lycklig. Likaledes i arbetet med förbundet, där vi måste vara lyckliga trots att vi känner ett tillstånd av lidande. Oaktat detta måste vi tro att vår själ är lycklig.

Hela vårt arbete bör ske i glädje. Och beviset för detta är från det första budordet människan fick. Denna mitzva görs av föräldrarna, och föräldrarna och gästerna är glada. Så ska alla mitzvot man uträttar vara – bara med glädje.